Recension gjord av Bertil Wivhammar, Bildlektor, författare,  konstrecensent & konstnär   

 

Margot Sehlstedt – P:s konst

Vem är Margot? ”Fostrad bland kossor och mygg i Västerbottens kustland...”Vad gör Margot i dag? ”Arbetar som doktorand vid Luleå tekniska universitet i Skellefteå...”Vill du veta mer om hennes bakgrund? Gå in på Margots hemsida och läs… men stanna först kvar en stund, så skall jag berätta om hennes konst.

Det började med bildskapande - hemma och i skolan. Utvecklade sin konstnärliga ådra på den 2–åriga konstlinjen vid Solviks folkhögskola. Jobbar, ritar, målar och älskar att teckna kroki.

Många dokumenterar med kameran. Det gör naturligtvis Margot också. Men hon besitter dessutom den unika förmågan att dokumentera med personliga teckningar och målningar.

På Svenska konstnärer och hennes egen hemsida har jag tagit del av hennes konstbilder – bilder som i princip hade kunnat gestaltas på ett helt annat sätt och med helt andra titlar.

Men det är Margots förmåga att framställa intressanta konstnärliga bilder, som gör henne till den konstnärinna hon är i dag.

Det finns ett tydligt socialt engagemang för människor i hennes konst - för barn, ungdomar, vuxna och äldre. Hon skildrar dem i uttrycksfulla porträtt – i närbild, halvbild och helbild.

Ibland ensamma och utelämnande – men också tryggt tillsammans med någon eller flera. Till den första gruppen hör ”Lill – Rune” (blandteknik) med ett lite moloket ansiktsuttryck. Barnen i teckningen ”Stilla!” agerar, som skulle de fotograferas. Men konstnärinnan fångar dem med pennan. Tätt inpå varandra står ”Deri Oskars” (blandteknik) och blickar mot betraktaren, för att förevigas till eftervärlden. Det skall inte råda något tvivel om vilka de var, hur de såg ut och hur de var klädda.

Den här typen av bilder är lätta för mottagaren att identifiera sig med. Till skillnad från många foton vi samlar på oss, finns i Margots bilder någonting mer än ren och skär avbildning. I skapandets stund fångar hon en djupare psykologisk dimension, som kommer fram i själva bilduttrycket – med eller mot hennes egen vilja. ”Prinsessa” och ”Soldat” (bägge i blandteknik) är ytterligare exempel på detta. Men framför allt i kvinnoporträttet (utan titel) med fingrarna tryckta mot ansiktet - kanske ett självporträtt?

Flera bilder har inslag av humor och ironi, som i den deformerade formgivningen av teckningen ”Nödlust” och i akvarellen ”Lust nöd”. I viss mån även i ”Carmen Florentina i Florens” (blandteknik) och den fragmentariska bilden ”Tidssteg” (tempera).

I ”Röda skor” (blandteknik) finns både poesi och främmandegöring.

Väl genomarbetade är bilderna ”Blå” och ”Röd” (bägge i blandteknik).

På Margots egen hemsida finns en hel svit av härliga målningar i olja och tempera. Det är främst porträtt - och figurativt måleri – uttrycksfullt och med pendlingar i tid och rum – som ”Ung man med cykel”, ”Boll” och ”Amerikaklänningen min”. ”Menig med dödgrävare” och hennes ”Självporträtt” är andra träffsäkra objekt.

– Visst finns det drag av dokumentation i många av de ”gamla” bilderna, som är mina föräldrar och andra släktingar i mer eller mindre fritt skruvad form. Det handlar såväl om sekelskifte som 20, 30 o 40 tal i bilderna, säger konstnärinnan.

De bästa av Margots bilder har jag sparat till sist. Hon är en utomordentligt skicklig tecknare. ”Flicka 1, 2 och 3” är ett exempel på suverän linjeföring och dramatik i tre akter.

Allra mest tycker jag om hennes krokiteckningar. Med dem ringar hon in en hel arbetsprocess, där det gäller att fånga modellens volym och rörelse i några snabba linjer.

Jag har tittat på dem om och om igen. Som lärare i krokiteckning under många år, ser jag med vilken hög målmedvetenhet och konstnärlig känsla  hennes bilder har tillkommit.

BERTIL WIVHAMMAR 
Konstrecensent SVK